Det finns många som gör konster och krumsprång för dom som har makten.
Och det finns många som fjäskar för smulor ifrån de härskandes bord.
Men du valde din väg, du sjöng för dom många.
Och du struntade i dom mäktigas löften och dom härskandes hot.
Ja, Victor Jara, du gav ord åt dom fängslades längtan till frihet,
och åt dom plågades tro på en framtid där bara folken har makt.
Och du gav styrka och mod åt dom förtrampades drömmar,
men mot dom rika och få sjöng du ut ditt förakt.

Men om framtiden är som ett träd vi har planterat i jorden,
och ifall friheten är som den sprödaste, sköraste ros,
måste vi väpna oss väl för att försvara det svaga,
vi måste värna det mot dom som vill krossa det som spirar och gror.
Dom förtvivlade säger att döden är lika för alla,
men det är väl sannare att säga att man kan dö på samma sätt som man har levt.
Och att dö för förtjänst, det väger lätt som en fjäder,
men att dö för sitt folk, det väger tungt som en sten.

Victor Jara, dina sånger ska eka i gruvornas gångar,
och som fullmogna frukter ska dom eka ifrån plantagernas träd.
Som vajande säd ska dom bölja över fälten,
och som fiskarna i vattnet ska dom fastna i fiskarnas nät.
Ja, Victor Jara, Victor Jara, dina sånger skall inte bli glömda.
Från gitarr till gitarr ska dom spridas över stad och land.
Dom ska vagga oss till sömns, när våra nätter blir långa.
Dom ska marschera med oss, när dagen är här.